ELEKTRONISKT
MÅLERI.
'TIME',
var liksom 'Har Ni tänkt på att foto...?' gjorda för TV med TV,s teknik och
grundfunktioner för ögonen. Liknande elektroniska konstverk har sedan raketartat
producerats på olika håll i världen. Videoart är nu ett etablerat begrepp. En
amerikansk videoartist, Nam June Paik (född i Korea), har tillämpat samma
metoder vid framställning av sina verk efter det att Sjolander-Wikström
demonstrerat 'TIME' både personligen och i TV för honom.
'Sjolander har under senare år med
stor iderikedom sysslat med projekt som sammanför många och dyrbara
förfaringssätt. Eftersom hans uppslag hör till de mest intressanta som
framkommit på senare tid, vore det tacknämligt om han kunde komma i
åtanke.'
-Pontus Hulten 1966
Vilket han således
gjorde.
I December 1966 reste Sjolander till
London, Paris och Hamburg och fick av den franska televisionen (ORTF) en
inbjudan att arbeta fram ett nytt verk. Tillsammans med journalisten Lars Weck,
som då bodde i Paris, skisserades ett nytt 'program' kallat 'MONUMENT'. Ett
samarbete som blev upptakten till ett omfattande mediakonstprojekt med enpublik
på uppskattningsvis 150 miljoner. Lars Weck skrev i Dagens Nyheter den 4
February 1967 (innan samarbetet startat): ' Ture Sjolander har inte använt sin
första längre utlandsvistelse till vallfärder till allmänt kända monument, om
man nu inte räknar televisionen dit. Att arbeta direkt för TV finner han
intressant både därför att man gör varje människas hem till ett galleri och
därför att det ger så många tekniska möjligheter.'
Svensk Televisions intresse vaknade
först sedan både den tyska och franska televisionen ställt upp på Sjolanders
ideer. Produktionen kom till stånd genom Kristian Romare på den svenska
televisionen. Flera europeiska länder lät sända det färdiga verket som också i
stor skala omformades till olika slags grafiska produktioner: LP-skivan
'Monument' med Hansson/Karlsson, Boken 'Monument', med förord av bl.a.
Bengt Feldreich och TV-tekniker, utomhusutställningar och galleriutställningar.
Andra konstnärer inspirerades av bildmaterialet och färgsatte bildre ur
'Monument' i olja och i olika textila applikationer.
'Monument'-bilder visade på
5th Biennale i Paris hösten 1967 och Pierre Restany - en av Europas mest initierade
konstkritiker - skrev att han på grund av en Sydamerikaresa tyvärr inte kunde
närvara vid hela evenemanget utan fick nöja sig med de sista dagarna.: ' Men
bättre sent än aldrig. Jag blev frapperad över Sjolanders verk, av deras
absoluta modernism. Av hans säkra instinkt, hans poetiska användning av
massmediets teknologi, en ikonografisk frigörelse på informationsteknisk nivå,
på massornas språk. Sjolanders verk, som i sig förenar konst och teknik, blir
ett försök att bevara vår poetiska överlevnad, en sant mänsklig, eller ännu
hellre humanistisk insats i detta ords moderna
betydelse.'