Ture Sjölander,
svensk i exil,
kräver i
demokratiens namn att
justitieminister Beatrice
Ask avgår.
Scenario för en bestämmelse i
regeringsformen.
Till
Justitieministern
Ditt ställningstagande i detta ärende får mig att
förlora mitt förtroende för dig och den nya regeringen i sin helhet som en följd
av den ignorans och/eller okunnighet som kan spåras i ditt utlåtande. Låt mig
förtydliga. Jag "känner" mig inte orättvist och hänsysnlöst behandlad av
staten. Bara fakta har relevans i detta ärende, vilket också betyder att jag
inte "upplever" brister i den nuvarande lagstiftningen. Den nuvarande bristen på
lagstiftning i fall som mitt är en extremt ohederlig, snarast helt inhuman
attityd, som omedebart, skyndsamt skall åtgärdas av staten. Att "känna
sig" orättvist behandlad är en ovidkommande beskrivning och som faktum skall
beskrivas i lagliga termer; Jag var och fortfarande är, orättvist och
hänsynslöst behandlad, då som nu. Domstolen har bekänt på statens vägnar
sitt enorma destruktiva misstag mot min person och som ett lagligt följdbeslut,
helt frikänt mig från anklagelserna. Detta är ett rent legalt förfarande, en
laglig slutsats. Tyvärr har det lagliga beslutet om frikännande dom inga
fortsatta lagliga följdåtgärder i samhället för skyddet av medborgaren som
blivit utsatt för häktning och ett förödande liv som ett resultat - som i
mitt fall - av denna häktning.
Man behöver inte mycket fantasi för att förstå att
skadorna kan komma att bli livslånga.
Låt oss göra detta
scenario klart för alla:
Du som varande justitieminister blir överraskande
förd till polisen med någons anklagelse över att du planerar att mörda Fredrik
Reinfeldt, och att du sedan anklagas för att försöka muta poliserna som gripit
dig samt att en ny anmälan kommer in om att du dessutom hade planer på att
spränga dig själv och justitiedepartementet i luften.
Du sitter nu i en isoleringscell,
strip-searched och utan kontakt med yttervärlden för 63 dagar. Alla nyhets media
vet vem damen ifråga är. Dina fotografier av dig har ett digitalt camoflage, men
alla vet vilken du är på grund av din publika position. Efter 63 dagar visar det
sig att du var oskyldig till alla anklagelser och tingsrätten låter dig vandra
ut ur häktet, och utan som helst ursäkt. Du får 150.000 kronor i ersättning för
förlorad arbetsinkomst men aldrig någon ersättning för att ditt rykte runt hela
världen totalförstörts. Du kan fortsättningsvis upprätthålla din tjänst med
konstgjord andning för ett tag även om du har jobbet kvar, enligt
lagen. Ditt liv har total förstörts av en dokumentär film som distribuerats runt hela världen. Var du än går blir din
identitet alltid uppmärksammad. Du är med andra ord förföljd av denna anklagelse
och rykte.
Vem eller vilka bär nu skulden till din förintelse.
Svaret är enkelt, det hamnar helt på staten. Du begär då en rimlig
ersättningskompensation för denna ändlösa förstöring av ditt rykte, och staten
svarar dig att någon sådan lag finns inte inskriven i landet. Du begär också en
publik skriftlig ursäkt för att få publicerad, runt världen, men ingen från
staten besvara dina förfrågningar.
Du spenderar nästa 10 år av ditt liv med att
försöka få till stånd en dialog med staten, men allt du gör blir förgäves. Under
samma tidsperiod visas dokumentärfilmen om händelsen med din anklagelse, om och
om igen, runt världen. Publiciteten om ditt totala frikännande intresserar inte
massmedia, så många människor tror att du fortfarande sitter häktad eller till
och med har fängslats.
Så, en dag tillträder en helt ny regering och du
ställer din förhoppning på att den gamla regeringen som styrde staten när du
blev gripen, kan ställas till ansvar för sitt misstag, eller i varje fall den
gemensamma nämnaren, staten, som alltid förblir densamma. Din nya förfrågan med
ett förnyat ersättingskrav får överraskande ett svar av det nu nya
statsrådet för rättvisa i landet. Meddelandet du får lyder så här:
|
|
|
Till Beatrice
Ask ex-minister Justitiedepartementet
Tack för
ditt brev och dina vänliga gratulationer.
Det framgår av ditt brev att du känner dig orättvist
och till och med hänsynslöst behandlad av staten. Det beklagar jag
djupt. Som du känner till får ett statsråd emellertid inte lägga sig
i myndigheters hantering av enskilda ärenden. Detta framgår, som du
säkert också känner till, av en bestämmelse i regeringsformen. Jag
kan således inte ingripa i eller ge dig råd och hjälp i det fall som
du berättar om i ditt brev. Det innebär att jag inte heller bedömer
att ett sammanträffande skulle vara meningsfullt.
Även om jag inte kan yttra mig
om ett enskilt fall är det alltid av stort värde för mig att få ta
del av medborgarnas erfarenheter och synpunkter i frågor som rör
rättsväsendet. Det är givetvis så att information av det slag som du
har gett mig kan visa sig vara viktig i det ständigt pågående
lagstiftningsarbetet.
Jag har
noterat att regeringen tidigare fattat ett beslut i fråga om
ersättning till dig. Jag uppfattar inte att du begär ett nytt
ställningstagande från regeringen, utan att du främst vill
uppmärksamma mig på det du upplever som brister i den nuvarande
lagstiftningen.
Jag beklagar än en gång det, som du skriver, elände
som du har råkat ut för. Samtidigt tackar jag för det förtroende som
du har visat mig genom att berätta om din situation.
Vänliga hälsningar
Ture
Sjolander
| |
OK, så vad kommer du nu att svara ministern som
inte vill ha ett sammanträffande med dig och som med alla tillgängliga medel
förklarar för dig att det finns ingen väg ut ur detta elände du råkat ut för och
som samtidigt i all vänlighet tackar för ditt förtroende i att berätta om
din prekära situation. Du har mött andra människors reaktion mot dig minst
hundra tusen gånger tidigare de senaste tio åren, samma avisande och undvikande
mentalitet, både hos helt främmande personer som hos dina närmaste.
Ser du något ljus där i tunneln bland alla mötande
och undvikande personer som inte vill bli associerad med dig.
I framtiden kanske staten hänger alla
frikända personer med enskilda fall i stället för det ständigt pågående viktiga
lagstiftningsarbetet så staten inte behöver känna sig skyldig eller uppleva sina
brister i regeringsformen.